Dela
GWENIFER RAYMOND (uk)
Den walesiskfödda och Brighton baserade instrumentalisten Gwenifer Raymond är en hyllad utövare av fingerspel på gitarr. Hon har rönt internationellt erkännande för sitt sätt att omforma Mississippi-blues och John Faheys intrikata americana; hon väver samman dessa stilar med sina rötter på den walesiska landsbygden och sitt intresse för folk-skräck och avantgarde, och skapar därmed en ny genre som kallas ”Welsh Primitive”. The Guardian har beskrivit henne som en ”enastående talang”, The Observer har hyllat hennes ”imponerande teknik och intensiva musikalitet”, och tidskriften Uncut har lyft fram hennes ”snabbt växande talang som kompositör av kuslig, hotfull musik”.
I samband med att hennes tredje studioalbum, *Last Night I Heard the Dog Star Bark*, släpptes i september 2025, via det kanadensiska skivbolaget We Are Busy Bodies, har hon mötts av stor internationell uppskattning och fått en rad spännande möjligheter. Bland höjdpunkterna märks en Tiny Desk-konsert, ett framträdande hos KEXP, medverkan på festivaler som Primavera Sound och Newport Folk Festival, samt uppmärksammade turnéer med Geese och The Tallest Man On Earth och spelningar tillsammans med Mitski på scener som Royal Albert Hall.
Nu när hon har skrivit kontrakt med Fat Possum väntar ett år fyllt av aktivitet, däribland ny musik för bolaget samt nyutgåvor – för första gången – av hennes två första album: *Strange Lights Over Garth Mountain* (2020, Tompkins Square), som nominerades till Welsh Music Prize, och *You Were Never Much of a Dancer* (2018, Tompkins Square).
-
Gwenifer föddes i Cardiff i Wales 1985. När hon var åtta år gammal fick hennes kärlek till Nirvanas *Nevermind* henne att be sina föräldrar om en gitarr, och senare fick deras tolkning av Lead Bellys ”Where Did You Sleep Last Night” – från konserten *MTV Unplugged in New York* – henne att ivrigt leta upp alla inspelningar hon kunde hitta med giganterna inom ”roots blues” och *fingerstyle*-tekniken: Mississippi John Hurt, Blind Boy Fuller och Skip James, vars sound var mer ”kusligt, hotfullt, nästan utomjordiskt”. ”Första gången jag hörde Mississippi John Hurt utgick jag från att det var flera personer som spelade på inspelningen”, säger hon. ”När jag upptäckte att det bara var en enda person som spelade gitarr ville jag genast lära mig att spela på samma sätt. Det är ett så fylligt sound, så fulländat och med ett så brett ljudomfång. Det verkade erbjuda så många möjligheter.”
Samtidigt som hon spelade trummor och gitarr i punkband i södra Wales – starkt influerad av band som Pixies, Butthole Surfers, The Fall och The Velvet Underground, liksom av Dylan och Neil Young – lärde hon sig på egen hand bluesgitarr och appalachisk folkmusik utifrån Stefan Grossmans böcker. Hon övade också in ”clawhammer”-tekniken på banjo tills den satt i ryggmärgen. Senare, efter att ha bemästrat den kända alternativa tumtekniken, började Raymond förena dessa influenser från americana med den uppdämda energin från tonårens punkår och sin fascination för folk horror-klassiker som *The Wicker Man* och *The Blood on Satan’s Claw*. Resultatet blev en säregen brittisk blues – slingrande, uråldrig och flödande.
Efter att ha avslutat sin master- och doktorsexamen i astrofysik vid Cardiff University och flyttat till Brighton för att arbeta som spelprogrammerare, upptäcktes Raymond av den instrumentala gitarristen Doctor Turtle när hon uppträdde på open mic-kvällar. Via en omväg över Atlanten för hennes demo fick hon 2017 kontrakt med skivbolaget Tompkins Square Records i San Francisco. Hennes första riktiga spelning ägde rum på festivalen Thousand Incarnations of the Rose i Maryland; där umgicks hon med förebilder som Glenn Jones, Marisa Anderson, Daniel Bachman och Peter Walker, och fick ta emot en Joseph Bohmann-gitarr från 1880-talet av Henry Kaiser – ett instrument hon själv upplever kan vara besatt av någon sorts fingerplockande demon.
”Jag säger inte att jag har sett den kasta stolar tvärs över rummet, men det vilar definitivt en särskild närvaro över den gitarren”, säger hon om instrumentet, som hon använder sparsamt på sina album vid sidan av sin Waterloo WL-14L, en Tricone National Resonator och andra gästgitarrer. ”Man känner det när man tar i den. Den verkar alltid framkalla så otroligt starka musikaliska prestationer.”
Hennes debutalbum från 2018, *You Never Were Much of a Dancer* – med sina referenser till bödeln, säckväv, aska och blod – var djupt präglat av noir-influerad americana. Men när hon fick i uppdrag att skapa musiken till den franska stumskräckfilmen *The Red Spectre* från 1907 – om en satanisk trollkarl – skiftade hennes perspektiv från folkvisans struktur mot klassiska tongångar och den europeiska avantgarden.
Hennes andra album, *Strange Lights Over Garth Mountain* – en titel som anspelar på de ufon som observerats över ett berg nära hennes barndomshem – spelades in i lägenheten i Brighton under nedstängningen 2020, ackompanjerad av ljuden från Moondog, Erik Satie och grannens tvättmaskin. Skivan förlorade sig i de dimhöljda walesiska landskapen från hennes uppväxt och trollband en vidare publik. Den hyllades stort för att ha banat väg för en ”Welsh Primitive”-stil och etablerade Raymond som en unik talang inom fingerpicking-tekniken. ”Det kändes som att jag i mindre utsträckning försökte efterlikna de gitarrister jag såg upp till, och i stället hade börjat väva in mina egna musikaliska särdrag”, säger hon.
Efter att ha turnerat i Europa, USA och Kanada med artister som Michael Chapman, Michael Hurley, The Handsome Family, Lankum, Charlie Parr, Richard Dawson, Ryley Walker och Squid – samt uppträtt på stora festivaler som WOMAD, Green Man, End of the Road och Transmusicales i Frankrike – spelade Raymond in sitt senaste album, *Last Night I Heard the Dog Star Bark*, på liknande sätt: hon utforskade klangfärger och följde olika trådar på egen hand i hemmastudion, i ett försök att ljudmässigt greppa en värld som snurrar utom kontroll. Albumet är en hybrid av det uråldriga och det futuristiska, där ockult folk-skräcks gåtfulla mönster smälter samman med kosmos ofattbara ekvationer genom Raymonds mångbottnade fingerspel – en plats där det jordiska möter det stjärnliknande vid en avlägsen händelsehorisont.
Gwenifer Raymond på Spotify
Support: MIKAEL ODÉN (swe)
Mikael Odén är en vispoet/singer-songwriter som bjuder på en blandning av nattsvart humor och sprudlande allvar.Med underfundiga texter på svenska och engelska rör han sig mellan djuplodande livsbetraktelser, samhällskritiska rapvisoroch låtar om en tidsresande cyborg från mänsklighetens mest dystopiska framtidsscenario. Med sina klockrena visor likt satir som osar modern folkmusik, är Mikael Odén the next big coming på den Svenska kultur-elitistiska musikscenen. Just nu håller han på med sitt kommande mästerverk där han släpper singeln "Rotsystem" den 2 Oktober 2026.
Mikael skrivdebuterade 2018 med albumet "Nånting måste ut", en egenproducerad utgivning med elva spår, och samma år släppte han singeln "Sandpapper", där han medverkar som sångare och gitarrist tillsammans med ett kompband. Mikael Odén har studerat vid Nordiska Visskolan i Kungälv och uppträder regelbundet på vis- och singer-songwriter scener runt om i Sverige. Hans musik rör sig i gränslandet mellan visa, alternativ singer-songwritertradition, folk och aukustisk pop med ett tydligt fokus på text och gitarrbaserat låtskapande.
Mikael Odén på Spotify
Arrangeras av: Undergången - Adele Managements
Undergången Instagram
Undergången Facebook
